…för att vi ska kunna prata. Men just nu vill inte mina stämband riktigt som jag vill. Kan fortfarande prata men det är med nöd och näppe. Ibland försvinner delar av meningen jag ville få fram.
Och syrran åkte och tränade nu. Jag som ville följa med. Men min röst (som snart inte hörs) och min näsa (som inte vill låta mig andas) sa åt mig att stanna hemma och äta negerbollar i stället. Jag tänker inte protestera mot deras vädjan.
Tänkte lite på min bild här på bloggen. Insåg inte förrän nu hur väl den symboliserar Småland. Skog och sten. Vad behöver man mer här i livet? Jag vill ha sommar; kor på bete, ensilagskörd, grillat, kall öl, Lars Winnrbäck och inte att förglömma – festival! Men det börjar ändå kännas att våren är på väg. Även att syrran påstår att det ska snöa imorn. Men jag citerar bondepraktikan:
11/3 – Kall nordlig vind idag tyder på sen vår.
12/3 – Är det dåligt väder idag, blir det inte mer någon frost.
Detta tyder på att våren är på väg. Det var förvisso kall vind idag men enligt mig var den västlig. Och som sagt så sägs det snö imorgon, vilket jag klassar som dåligt väder. Så man kan väl kanske säga att jag ändå hoppas lite på den där snön så att vintern kan ta slut någon gång.
Nåt annat jag kom att tänka på var bloggnamnet. Lilla Morr. Vem var det som började kalla mig det om inte självaste David i Sund! Och då går mina tankar osökt till Emma, fina, goa Emma. Va så gött å se na på pumpen i lördas =D Det blev ett kramkalas utan dess like.
Ibland, nån gång då och då, så träffar man någon som överraskar en. Som gör något oväntat, eller som är oväntad i hela sin varelse. Jag har lyckats träffa flera sådan människor det här året. Både främlingar och vänner, eller bara bekanta. En del upplevelser har varit bra, näst intill underbara. Andra har varit dåliga, riktigt dåliga. Den senaste kan jag dock inte bestämma mig för vad den är. Den skulle kunna vara underbar, eller i alla fall bli med tiden. Men den skulle också kunna vara dålig, inte riktigt dålig tror jag, men dålig. Tål att tänkas på…